just nu sitter jag i soffan nere i flachau och tittar på star trek. Idag har jag inte gjort mycket. Gick upp tidigt och tränade med de andra skidlärarna, sen kom jag hem och då åkte jag mamma och bojan och handlade mat och lite appfelstrudl, mums! Efter det blev det dags för lite mat och nu ska jag bara ta det lugn och kanske göra lite läxor :) Blir ingen skidåkning idag dock för dte snöar massa och känner att min kropp behöver lite vila. Igår var en hel dag med bara massa offpist åkning. Jag åkte även för första gången ner från den högsta toppen här! Man måste gå upp till toppen, på 3000 m, och sedan åka hela vägen ner i pudersnö! Det var svårt men det var värt det. Efter det så åkte jag och Bojan ännu mera offpist innan vi satte oss ner och hade några öl :) Det var helt otroligt bra väder, bara några minus grader och strålande sol! Håller tummarna att det blir lika fint väder imorrn så jag kan åka ännu mera skidor :) Men idag så ska jag som asgt pluga lite och sedan baka lite :) det är så härligt att ha lov, även om jag går upp ganska tidigt på mornarna så har jag sedan resten av dagen att bara slappa och äta god mat. Längtar inte tillbaka till skolan. Men man borde kanske på något sätt uppskatta skolan ändå. Vi har ju bara 4 månader kvar, helt sjukt. Sen så kommer vi inte ha en sån skola längre, sen blir allt så anoulunda. Men spännande. Okej nu babblar jag bara massa nonsense och allt är så flummigt men min hjärna har också lov :P 

okej, jag vet att jag redan har sagt detta till många av er men jag känner att jag måste få skriva ner det med. Jag är fortfarande på lite konstigt humlr efter igår. Det förklarar också min lilla inläg inatt. För det första så har vi gäster här, mammas bästa komis. Så igår så va vi ute på stan och hade det mysigt i det fins vädret. Vi gick och åt lunch på bakfickan, en liten resaurang på baksidan av opera källan. Vi åt god mat och på slutet s skulle jag gå på toa. Precis nr jag var klar på toan så hör jag hur några kommer in i rumet intill toan. För att klargöra så är båda av dessa rummen väldigt små. Jag hör att deras röster låter grova och mörka. Jag mäker också att dom låter väldigt stressade. Den ena säger: Skynda dig för fan, du har 5 sek på dig. Den andra mumlar något. Jag tänker då att dom menar att att båda måste kissa ochdom snackar om vem som ska kissa först, så jag skyndar mig lite mer. Men så öppnar jag dörren. Där står två män. En med ryggen till mig. Med en spruta i halsen. Han håller på att trycka in något i sin kropp. MIn första instink är att smälla igen dörren och låsa. Men något kommer över mig och jag vet att jag måste gå ut. Den andra mannen som står bredvid säger till mig: oj, ursäkta tjejen, jag ska bara in här, vi kan bara gå förbi vrandra. Den andra säger: oj, r de e tjej? jag går snabbt förbi och ut till mamma som sitte där och säger: det sår två män inne på toan med sprutor. Mamma säger åt mig att säga till personalen på resaturangen och det gör jag. Hela min kropp skakar. Jag känner att tårara är påväg. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet att jag är i chock. Och det är så obehagligt. Vakterna kommer och försöker få ut som två männen ur toan. Men dom är helt borta. Dom kan inte stå upp. Man ringer polisen som är där på några minuter och försöker få in dem i bilen. Vi går ut en annan utgng och går därifrån. Detta är efter jag har gråtit, och fått höra frn flera inne på restaurangen att allt kommer bli bra. Jag vet att det inte är så farligt egentligen. Dom hade kunnat vara aggresiva för att dom blev påkommna att ta sina droger. Men dom va ju snälla. Men att faktiskt se någon med en spruta i halsen. Jag har aldrig sett något liknande. Jag vet att allt detta händer hela tiden. Över hela jorden. Men att faktiskt se det. Jag var lite rädd för att somna igår. För jag kan fortfarande se allt så himla klart. Det känns bättre idag. Men jag är fortfarande lite skakis. Ni kanske tycker at jag överdriver lite. Men känner lite att förens ni har varit där själva så kan ni inte riktigt säga något. Jag är fram och tillbaka om att jag sjäv tycker tt jag överdriver från att tycka att jag får vara skakis. Jag vet inte. Allt känns bara så konstigt. Min hjärna är mos, för mycket tankar. Kan inte sluta tänka på thomas heller. Min hjärna säger åt mig att jag ska ringa honom. Jag vill prata med honom. Höra hans röst. Men det vet jag att jag inte borde. Jag vet varför jag gjorde slut. ja vet att det inte skulle funka igen. Men jag saknar honom. Jag ville ringa honom igår för att prata om vad som hade hänt mig. Jag vet att han skulle fått mig på bättre humör. Att tänka på annat. Men nu har jag två tankar jag måste trycka bort. Thomas och knarkarna. Jag som tyckte det var jobbigt med en.