Då har jag en pojkvän igen. Det känns kontigt. Men det känns bra, väldigt bra. Han gör mig glad, han får mig att skratta och samtigt så får han mig att slappna av. Känns konstigt för att det v´bara var tre månader sen det tog slut med thomas, men det här känns bra, inget jag skulle vilj byta ut mot möjliga haff på krogen eller flört som inte går någonstans. Jag kanske är en sån person som tycker om att vara i förhållanden, men jag tycker inte att jag är nån som alltid måste vara i ett förhållande. Jag letar inte medvetet det bara händer. Och jag tyckr om när saker bara händer, utan förvarning. Så jag är glad, väldigt glad. Allt har känns rätt den senaste tiden, även innan jag träffade anton, och nu känns saker ännu bättre. Allt är som det ska.