Jag är lite osäker på det här. Jag vet vad jag skulle kunna skriva men jag är lite osäker. Jag vet också att ni vet vem jag tänker på. Men när jag tänker på det lite så tror jag att det jag vill skriva är rätt. Jag har kanske inte kännt honom så länge, jag har kanske inte varit hans flickvän så länge men det känns inte som om det spelar så stor roll. Han är snäll, han är söt och han tycker om mig. Och jag tycker om honom. väldigt mycket.  Som jag har sagt ett antal gånger så är han borta nu, idag så är det ca 6 veckor kvar tills han kommer hem. Det kanske låter elakt men jag har börjat vänja mig lite, självklar så saknar jag honom en hel del men om jag ska vara helt ärlig, så är det enklare när jag inte kan prata med honom. För att när jag vet att jag kan prata med honom så vill jag prata med honom hela tiden, så om jag vet att jag inte kan prata med honom så blir det på ett sätt enklare. Fast när jag inte har fått prata med honom ett tag så blir jag jätte glad över att få ett sms och jag ser att det är från honom. Att man kan bli så glad över ett litet sms. Jag antar att han är my first love. Thomas är my first love.