Kära läsare, förlåt att jag har försummat er under de senaste veckorna och inte uppdaterat er om mitt liv eller mina tankar. Anledningen till detta är för att jag inte har haft något av relevans att skriva. Jag levde mitt vanliga liv och hittade inte på mycket och tänkte bespara er att behöva läsa sådant som inte intreserar er. Som ni kankse förstår så har jag något att säga till er, annars skulle ni inte läsa detta. Det låter ganska logiskt, eller hur? Hur som helst så ska jag komma fram till min poäng och den är är att jag har förälskat mig i små italienska städer. Det finns inte någon speciell stad som jag syftar på utan det är bara något speciellt med små italienska städer, och ännu mer så på kvällen. Detta har jag kommit fram till när jag gick på en promenad genom Venedigs gator igår kväll. Det är något magiskt med den staden på kvällen. Att gå runt på de små gatorna, över broar och kolla på kanalerna med de guppande båtarna. Att höra ljudet av musik och invånarna där fick mig att inse, detta är fantastiskt. När jag gick där på gatorna så kände jag att det fattades något. Jag kände mig inte ensam för det var jag inte, jag hade ju min kära syster och mina farföräldrar, men samtidigt kände jag att det var något, eller snarare någon som fattades. Jag ska förklara mig så gott det går här men det kan bli lite krångligt med tanke på att mina tankar har en förmåga att vara lite luddiga. Jag saknade någon, ja det gjorde jag, men kände att i just den stunden gjorde det inte denna personens frånvara så mycket. Utan jag kände att, om det är inom en snar framtid eller långt i framtiden, så skulle jag inte ha någonting emot att gå hand i hand med denna person genom dessa gator.