Varför måste livet vara så jobbigt? Det känns som om jag kan gråta när som helst, jag blir nervös varje gång jag ser att jag får ett sms eller när man mobil ringer. Jag är extremt trött och orkar typ ingenting. Jag får ont i magen ibland, mår illa, vaknade igår och det känndes lite som om jag hade hjärtklappning. Jag är jätteförrvirrad och jag har ingen aning om vad jag ska göra. Men det som stor mig mest är att han har inte hört av sig. Jag vile inte störa honom när han var borta i måndags och tisdags men han kom hem igår och jag har inte hört ett ljud. Det får mig inte att känna mig bättre. Jag vill prata om det men ändå inte. Jag vill inte göra slut men samtidigt så vill jag inte vara tillsammans med någon som tvekar på att vaa tillsammans eller inte orkar jobba på det. Men eftersom jag inte har pratat något mer med honom så vet jag ju inte vad han tänker. Ni vet nog ganska många att när man inte pratar så tänker man alltid på det värsta och det är verkligen vad jag tänker på nu. Jag vill bara veta, även fast det inte är något bra så vet jag iaf och det skulle vara så mycket skönare. Och jag tänker inte höra av mig först för det var han som åkte och han borde höra av sig först, jag vet att det låter jätetöntigt men om det hade varit tvärtom att jag hade åkt så hade jag ju hör av mig när jag kom hem. Jag vill bara veta vad han tänker. Jag orkar verkligen inte mer men jag måste. Måste ju göra läxor, gå i skolan och allt det där. Jag vil bara lägga mig i min säng och sova tills allt är över. Orka inte skriva mer nu för kommer bara börja gråta och det har jag inte ork eller tid att göra. Kanske sen när jag ska sova. varför kan inte livet vara enklare?